Man skulle kunna tro att första dagarna på lovet är himmelriket för stressade lärare. Så är tyvärr inte fallet. Snarare är det först nu, när adrenalinnivåerna går ner, som många märker att något står snett till med hälsan. ”Om jag bara håller ut till lovet kan jag vila upp mig sedan”. Det fungerar ibland, men om stressnivån varit för hög, för länge, är risken stor att väggen kommer när allt lugnat ner sig. Vad det kommer sig att lärare mår dåligt har jag diskuterat i tidigare inlägg. Allt mer uppgifter har lagts till. I princip inga uppgifter har tagits bort. Kraven har ökat. Resurserna i bästa fall varit oförändrade, men för många minskat.
Det har ju handlat en del om ord i tidigare inlägg. ”Samvetsstress”, svenskans fulaste ord och ”systematiskt”, svenskans tråkigaste ord. Egentligen borde det här inlägget handla om sommarlov, svenskans finaste ord, men riktigt så soligt blir det inte. Jag tänker istället ägna första lediga dagen till att resonera lite om termen ”produktionskostnad”. Inget vidare muntert sätt att fira lovet kanske ni tycker. Jag håller med. Men detta är något jag behöver få ur mig.
"Det finns inte pengar"
Som facklig är man van att mötas av svaret "Det finns inte pengar" när man ställer krav på åtgärder för bättre arbetsmiljö. Det är oftast sant. Det finns inte pengar. Alla resurser är använda. Budgeten tillåter inte mer utgifter. Osv. Men är det verkligen ett svar man ska nöja sig med? Bör inte arbetsmiljö få kosta? Svaret på den frågan finns i Arbetsmiljölagen och det blir temat för dagen att reda ut hur det ligger till.
Dagens övningar kommer inte att revolutionera er förståelse för ökade ohälsotal i vård, skola och omsorg, men kanske kommer det göra bilden ännu ytterligare lite tydligare. Till stora delar blir det en repris av tidigare diskussion om krav-resurser, men den här gången med tydlig juridisk infallsvinkel. Jag kommer att börja i Arbetsmiljölagen och Arbetsmiljöverkets tolkning av kopplingen mellan arbetsmiljö och ekonomi. Fortsätta med att resonera över hur detta hanteras i tillverkningsindustrin och slutligen visa på hur lagen och kopplingen mellan arbetsmiljö i välfärden och ekonomi satts ur spel av kommun- och landstingspolitiker. Visst låter det fantastiskt intressant?
Arbetsmiljölagen
Arbetsmiljölagen är precis som de flesta andra lagar väldigt övergripande formulerad. När man läser portalparagraferna tycker man att allt är klart som korvspad, sedan kompliceras bilden ju mer man grottar ner sig i lagen och i dess förarbeten. För att slippa göra detta själv går det ofta utmärkt att ta genvägen till Arbetsmiljöverkets kommentarer där Arbetsmiljöverkets egna jurister förtydligar lagen och ger riktning om hur man skall tolka paragraferna. I det här inlägget kommer jag att ta följande kommentar från Arbetsmiljöverket som utgångspunkt för att resonera om sambandet mellan ekonomi/budget och arbetsmiljö.
Produktionskostnaden är helt enkelt den sammanlagda kostnaden för att producera en vara eller en tjänst. Ofta delar man in kostnaderna i olika produktionsfaktorer men så djupt behöver vi inte gå för att förklara vad Arbetsmiljölagen säger om sambandet ekonomi och arbetsmiljö. En god arbetsmiljö måste få kosta. Det kan dock inte få kosta hur mycket som helst utan vinsten i förbättrad arbetsmiljö måste vara rimlig i förhållande till kostnaden.
Tillverkningsindustrin - Fysisk arbetsmiljö
Hur är det då tänkt att lagen ska fungera i praktiken? Låt oss ta bilindustrin som ett exempel. Tillverkningen av en bil sker på löpande band. Vi tänker oss att medarbetare som monterar vänsterdörrarna får ont i axlarna av att utföra uppgiften, med sjukskrivningar som följd. Enligt lagen ska arbetsgivaren se till att arbetsmiljön inte gör folk sjuka så just den delen av löpande bandet måste ändras, tex genom att köpa en ny maskin som minskar påfrestningen för de som monterar vänsterdörren. Maskinen kostar förvisso pengar men vinsten i förbättrad arbetsmiljö är större än kostnaden. Den ökade kostnaden för produktionen ökar den totala produktionskostnaden. Om detta inte kan tas igen någon annanstans kan det leda till att priset måste justeras för att finansiera den ökade produktionskostnaden.
Genom att ständigt göra förändringar som skapar bättre fysisk arbetsmiljö har sjukskrivningarna pga fysiska diagnoser minskat. I tillverkningsindustrin är arbetsmiljöns påverkan på produktionskostnaden accepterad. Den kan finansieras med ökat pris eller med möjlig effektivisering. Med det inte sagt att det inte fortsatt finns möjlighet att göra förbättringar.
Vård, skola och omsorg - Social och organisatorisk arbetsmiljö
Arbetsmiljölagen gäller alla arbetsgivare. Arbetsmiljöverkets tolkning av lagen, att arbetsmiljö måste vara en del av produktionskostnaderna, gäller således också alla arbetsgivare. Ändå har offentlig sektor som en konsekvens av New Public Managementstyrning lyckats få det till att kostnaden, budgeten, inte får påverkas. Att budget skall hållas. Att inga förändringar som påverkar arbetsmiljön under budgetåret, eller mellan budgetåren, får påverka den totala produktionskostnaden.
Istället för bildar tänker vi oss här produktionen av tjänsten ”utbildning” av en sjätteklassare. Produktionskostnaden utgörs till största delen av personal. Utöver det finns tex hyra, läromedel, skolmat osv bland utgiftsposterna. Personalens arbetsmiljö ska vara en del av produktionskostnaden, men låt oss se vad som händer när en yttre förändring leder till högre krav. Ta ny läroplan och nytt betygssystem som ett exempel. När kraven på själva undervisningen, på dokumentation, på normativ bedömning, på att förmedla betyg till föräldrar, på att använda matriser osv ökar, ökar arbetsbelastningen för lärare. Ökad arbetsbelastning skapar ökad skillnad mellan krav och resurser vilket skapar stress och i slutändan ohälsa/sjukskrivning.
Det arbetsgivaren borde göra är att anpassa arbetsmiljön så att den totala mängden krav inte ökas, tex genom att anställa fler lärare. Fler lärare kostar pengar och ökade lönekostnader skulle innebära att produktionskostnaden ökar. Allt enligt vad lagen anger om sambandet mellan produktionskostnad och arbetsmiljö. Men. Detta sker inte alls inom välfärdssektorn. Skolpengen styr rektorns möjlighet att skapa god arbetsmiljö. Kommunalpolitiker har inte ökat skolpengen för att kompensera för ökade produktionskostnader. Istället har rektorer tvingats att klämma in fler och fler uppgifter i lärarnas schema, och i många fall istället minska produktionskostnaden.
Slutsats
Vad kommer det sig att helt olika lagkrav gäller för tillverkningsindustrin och för välfärdssektorn? Varför väljer samhället att endast i teorin, men inte i praktiken, ställa krav på att produktionskostnaden för tex ”utbildning av sjätteklassare” ska anpassas så att inte de anställda blir sjuka? Svaret är egentligen inte svårare än att den budgetstyrning och den marknadsanpassning (New Public Management) vi efter nittiotalskrisen valt för vård, skola och omsorg inte tillåter kostnadsökningar. När man likställer produktionen av en bil med produktionen av tex utbildning utgår man från att kostnadsökningar i produktionen (tex arbetsmiljö) kan kompenseras med effektiviseringar. När detta i praktiken visar sig omöjligt har inte arbetsgivare något annat val än att bryta mot arbetsmiljölagen, trots att lagen är tydlig.
Det är fullständigt nödvändigt att hitta ett nytt sätt att styra välfärdssektorn. Jag har tidigare gett följande förslag för skolan. Mina upplevelser är att samma strukturella galenskap finns även i vården och omsorgen. Varje dag kommer larmrapporter om att det saknas lärare i landets skolor. Framtidsprognoser visar att det kommer saknas personal i princip samtliga välfärdsyrken. Det är dags att riks, landstings och kommunpolitiker inser allvaret och genomför omfattande förändringar av styrsystemen. Det räcker inte att föreslå marginalförslag som lärarassistenter eller riktade lönesatsningar till några.
Som vanligt. Om någon läst ända hit, tack! Jag är uppriktigt tacksam. Om ni tycker att jag målar upp en felaktig bild, skriv gärna det i kommentarer till det här inlägget. Jag vill ha fel. Jag vill att det inte ska vara så här illa ställt. Men jag har ännu inte blivit överbevisad. Kanske den här gången…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar