måndag 6 juni 2016

Ökade sjuktal i vård, skola och omsorg - SAM, NPM och den långa förklaringen

Idag hejar vi på Sverige. Ett fint land med många fördelar men också ett land där den psykiska ohälsan är jämförelsevis hög. Tar en kort paus från folkdansandet och försöker att utveckla mina funderingar om det systematiska arbetsmiljöarbetet. Nuddade ju vid detta i mitt första och sista inlägg men känner ett behov av att ta ut svängarna ytterligare. Det här inlägget kommer inte att bli någon kioskvältare. De andra har ju faktiskt lästs av handla många, men nu blir det teoretiskt och tungt. Bara ordet ”systematiskt” lär skrämma bort många för om samvetsstress är svenskans fulaste ord så är systematiskt kanske svenskans tråkigaste. Synd, eftersom jag nedan kommer att förklara de höga sjuktalen i vård, skola och omsorg på ett sätt som ingen text gjort förut (haha).

För att förstå varför det systematiska arbetsmiljöarbetet inte längre fungerar behöver två företeelser förklaras relativt ingående.   
1. Vad är Systematiskt arbetsmiljöarbete?
2. Vad är New Public Management

Det systematiska arbetsmiljöarbetet (SAM)
SAM handlar om att arbetsgivaren, med hjälp av arbetstagarna, återkommande ska undersöka arbetsmiljön på arbetsplatsen, bedöma vilka risker som finns med arbetsmiljön, åtgärda de risker man hittat samt kontrollera att de åtgärder man gjort fått effekt. Att riskerna eliminerats och att arbetsmiljön inte längre är farlig för den psykiska eller psykiska hälsan. Sedan rullar sam-hjulet ett varv till. Nya undersökningar. Nya riskbedömningar. Nya åtgärder. Nya kontroller att åtgärderna eliminerat de risker man hittat vid undersökningen. Och så fortsätter det. 

När det gäller fysisk arbetsmiljö är detta ofta ganska enkelt, och framgångsrikt. Det kan tex gå till såhär. På skyddsronden gör arbetstagarna arbetsgivaren uppmärksam på att det hänger ner en sladd från taket. Löst hängande sladdar är en risk för arbetstagarna så arbetsgivaren ser till att en elektriker tittar förbi och åtgärdar risken. När arbetsgivaren träffar skyddsombudet kontrolleras att sladden inte längre hänger löst. Det gör den inte. Risken är eliminerad. Den fysiska arbetsmiljön har blivit bättre tack vare SAM. 

Det kanske viktigaste verktyget för arbetsgivaren att undersöka arbetsmiljön är tillbudsanmälningar. När en anställd varit med om något som skulle kunnat leda till skada skall den anställda lämna in en tillbudsanmälan till arbetsgivaren. ”Det här hände mig på jobbet och det hade kunnat leda till att jag skadats på det här sättet. Om skadan faktiskt skett lämnas istället skadeanmälan in.  I Arbetsmiljöverkets föreskrifter om SAM står det som följer…


Glasklart, eller hur? Finns det en risk för ohälsa eller olycksfall i arbetet ska den bort. Genom ett ständigt pågående systematiskt arbetsmiljöarbete har arbetsrelaterad sjukdom pga dålig fysisk arbetsmiljö i det närmaste utrotats i många yrken. 

New Public Management (NPM)
NPM är ett sätt att styra traditionell offentlig verksamhet (vård, skola och omsorg) som om den vore traditionell privat verksamhet (tillverkningsindustri). Att förklara hela företeelsen New Public Management är inte möjligt utan att även de få läsare som tagit sig ner hit klickar bort. Jag nöjer mig därför med den bit som hanterar chefers möjlighet att hantera kostnader som uppstår under innevarande budgetår samt deras möjlighet att låta sin verksamhet långsiktigt kosta mer än andra enheters verksamhet. 

Med några mindre undantag (tex social fördelning, tilläggsbelopp för elever med särskilda behov osv) använder sig kommun och landstingspolitiker av olika typer av målgruppsfördelningar för att fördela pengar till sina verksamheter. I exemplet skola bestäms en individuell skolpeng för de olika åldersgrupperna. Skolans rektor på en högstadieskola får den förutbestämda skolpengen för varje elev som väljer att gå på skolan. Tillsammans bildar elevernas skolpeng rektorns totala budget. Enligt NPM-influerade budgetstyrningsprinciper delas alla pengar ut till verksamheten. Den peng du som rektor har fått till ditt förfogande ska räcka för att klara uppdraget. I princip undantagslöst. Ditt främsta uppdrag är att hålla budget. Ditt andra uppdrag är att följa skollagen. Skolorna befinner sig på en marknad (tycka vad man vill om det, finns för och nackdelar, men det är ett faktum) vilket gör att skollagen och läroplan blir viktigare styrdokument än arbetsmiljölagens föreskrifter om rätten till en god arbetsmiljö. Ungefär samma förhållanden råder i vård och omsorg. Alla pengar delas ut till cheferna. Någon buffert för avvikelser finns inte. 

Något annat som skiljer offentlig verksamhet från privat verksamhet är att kostnadsökningar inte lika enkelt går att kompensera med att öka priset. Om tex regelverket för att tillverka kexchoklad skulle förändras så att investeringar i arbetsmiljön är nödvändiga för att garantera en god arbetsmiljö kommer de som tillverkar kexchoklad att kompensera kostnadsökningar med ett högre pris. Det möjligheten anser sig inte kommun och landstingspolitiker ha. Istället för att öka skatten vill de (förstås) försöka att hålla den så låg som möjligt. Val ska vinnas. 

Den stora förklaringen
Så. Nu är ni redo för den stora förklaringen. Den jag i början utlovade skulle vara så bra. Med kunskap om SAM och NPM, hur kan man förklara de ökande sjuktalen pga psykisk ohälsa? 

Låt oss leka med tanken att du är rektor på en högstadieskola. Du har jobbat länge för att få ihop budgeten, som kommande år blir aningen mindre än det innevarande. Du ser att behoven är fortsatt stora och du vet att redan ett antal medarbetare är sjukskrivna, troligen pga för hög arbetsbelastning. De ekonomiska förutsättningarna är dock givna. Du får till nästa år en något lägre peng. Du måste dra ner. Det är ditt jobb. Några av lärarna får lite mer att göra. Någon lektion här, en rastvakt till där, kuratorn får gå ner till 50 %, osv. Lite som förra årets konsekvenser av budget. Och året innan det. Och året innan det. Du skriver en riskanalys där det framgår att det kan leda till ökad stress. Facket gnäller. Men du har de pengar du har och politikerna i utbildningsnämnden har varit tydliga. Det är det här som gäller. Jobba smartare.   

Det går några månader. Visst känner du av att personalen inte mår bra, men de gör väldigt lite väsen av sig. Några tillbud som visar på ökad stress kommer inte in. Det har det aldrig gjort. Det finns ingen kultur hos medarbetare i vård, skola och omsorg att skriva tillbud. Har aldrig funnits. Man biter ihop. Tänker att om andra klarar den höga arbetsbelastningen ska väl jag också göra det. Och sedan tänker alla så. Och därför reagerar ingen på ökad egen ohälsa. Hade du studerat de enskilda medarbetarna, på skolan där du ju leker att du är rektor, lite mer noggrant hade du dock märkt av små små förändringar. En del sover sämre. Andra har börjat få ont i nacken. Någon drabbas ibland av yrsel i klassrummet. Allt färre orkar följa med på AW. Samtalen om annat än jobb i personalrummet. Blickar sänks i korridoren. Tonen mellan några av medarbetarna blir hårdare. Några känner sig ibland kränkta. Men ingen lämnar in tillbud. Ditt viktigaste verktyg för att på tidigt stadie kunna agera enligt SAM-hjulet används inte.  

Det blir sommar. De där medarbetarna som du haft på känn inte riktigt mått bra går hem på välförtjänt vila. Sommaren går och uppstartsdagen kommer. Två av lärarna är sjuka. Förkylda. Du tänker inte på det. Efter en vecka börjar du dock bli orolig. Det var långvariga förkylningar? När du ringer hem berättar båda samma sak. Det var inte förkylning. De orkar helt enkelt inte. Efter några veckor kommer de båda tillbaka till jobbet. Skyddsombudet säger att deras tjänster är för tunga. Att något måste bort. Att åtgärda deras arbetsbelastning genom att anställa ytterligare personal är inte ett alternativ. Du har inte mer pengar nu än vid årets början. Kvarstår att omfördela inom tjänster så att de här två får lite avlastning. Men de gör ju inte mer än andra. Och andra gör ju redan mycket. Medarbetarenkäten från i våras visade ju att i princip alla upplever att de inte hinner med sitt jobb på arbetstid. Inte minst du själv. Och har du inte känt dig lite nedstämd på slutet? Inte alls sådär entusiastisk för skolstart som i början av din tid som rektor?
Nåväl. Något måste du göra. Du tar ett enskilt samtal med medarbetarna och säger att de måste sänka ribban. Inte vara så ambitiösa. Visa lite film när det känns extra tungt. De kan få skippa sista konferensen på torsdagar i någon månad. Så mycket mer än det kan du inte göra. Det går ytterligare någon månad, sedan går den ena av medarbetarna till slut in i väggen. Kommer inte tillbaka. Kanske inte någonsin. Och du funderar nu över vad du som chef kunde gjort istället? 

SAM-hjulet är skapat för att arbetsgivare på ett tidigt stadium ska kunna åtgärda brister i arbetsmiljön. Men dina medarbetare lämnade aldrig in några tillbud. Syftet med SAM är även att chefer ska kunna agera för att begränsa risker i arbetet, men när du väl fick reda på att två medarbetare mådde dåligt saknade du ekonomiska möjligheter att göra några egentliga åtgärder. Den svenska lagstiftningen på arbetsmiljöområdet har varit framgångsrikt för att förbättra den fysiska arbetsmiljön men den misslyckas helt med att stävja den ökande psykiska ohälsan pga effektiviseringskrav och stress. 

Många sätter stort hopp till den nya föreskriften om social och organisatorisk arbetsmiljö. Jag är inte lika optimistisk. Det handlar inte främst om att chefer inte känner till att stress skapar ohälsa eller om att själva SAM-arbetet inte fungerar (vilket det iofs ofta inte gör). Problemet är den förvaltningskultur som skapats som en konsekvens av att kommuner och landsting styrs stenhårt enligt New Public Management-principer. Alla pengar ska ut. Budget skall hållas. Öka ständigt kraven. Minska ständigt resurserna. Och i det läget saknas möjligheter för chefer att agera. Med eller utan ny AFS. 

Avslutningsvis
1. Nej, det ser inte lika illa ut överallt. Ja, jag har generaliserat. Men trenden är tydlig i all verksamhet i vård, skola och omsorg. Sjuktalen rusar uppåt men politiken fortsätter att lägga krav på effektivisering och på att färre ska göra mer. 
2. Ja, det finns sätt att lösa det här på. Ge chefer i offentlig verksamhet faktiska möjligheter att agera enligt SAM-hjulet. Ja, det kommer att kosta lite mer och ja, vi måste isf lämna New Public Management och den stenhårda budgetstyrningen. 

Sådär. Tack du som läst ända hit. Lämna gärna kommentarer om det verkligen håller med, om det är något du undrar eller om du tycker att jag är helt fel ute. 


Hej då och heja Sverige. I alla fall i fotbolls-EM.  

4 kommentarer:

  1. Bra förklarat av ett skyddsombud, om än ett troll :)
    Fortsätt med dina blogginlägg!

    SvaraRadera
  2. Tack! En vacker dag kommer jag kanske ut ur grottan och deltar i den där revolutionen ;)

    SvaraRadera
  3. Här ser man en av friskolereformens verkliga baksidor. Det finns ingen möjlighet till framförhållning. Den budget skolan ska slava under är inte ens vid dagen för skolstart fastställd. Elever kommer och går och med den elevpengen.

    Marknadsekonomin är överlägsen i de flesta fall när det kommer till varor och tjänster, men inte när det kommer till samhällsuppdrag som kräver långsiktighet. Som gjort för en katastrof.

    SvaraRadera
  4. Din analys är helt korrekt. Så länge vi har "budget i balans" som kvitto på hur verksamheten går och hur människor har det på jobbet så kan vi inte räkna med annat än lärare på gränsen till sjukskrivning samt fortsatt höga sjuktal. Själv hoppas jag mycket på OSA men det är under förutsättning att det finns skolledare som vågar ta både sin egen och sina anställdas organisation och sociala arbetsmiljö på stort och äkta allvar!

    SvaraRadera