tisdag 1 november 2016

Regeringen försöker minska sjuktalen genom hårdare tag mot sjuka!

Jag tänkte att jag skulle skriva något om Försäkringskassans nya hårdare tag mot sjuka. Började på ett inlägg. Raderade. Började om. Raderade. Jag brukar inte drabbas av skrivkramp men det är något med regeringens nya giv i frågan om sjukskrivningar och sjuktal som gör mig fysiskt illamående. Ni som följer mig på Twitter vet att jag själv är drabbad. Visserligen i ganska liten utsträckning och med relativt hanterbara ekonomiska förluster, men ändå. Läkaren på VC gör bedömningen att min utmattningsdepression inte är läkt och att ytterligare återfall skulle kunna innebära att jag kanske aldrig lyckas ta mig tillbaka igen. Handläggaren på Försäkringskassan väljer att inte tro på läkaren utan beställer arbetsförmågeutredning. Den visar dock exakt det läkaren på VC kommit fram till med tillägget att nedsatt psykisk förmåga (trötthet) under uppskattningsvis ytterligare 1-2 år. Handläggaren gör ändå bedömningen att jag skulle kunna jobba full tid inom något annat yrke (oklart vilket) och beslutar att inte godkänna sjukpenning på 25 % längre än de 365 dagar jag redan varit sjukskriven på 25 %. 

Syftet med det här inlägget är dock inte att berätta om min egen situation. Jag läser nämligen fler och fler vittnesskildringar om att jag långt ifrån är ensam. Som en konsekvens av order från regeringen att kostnaden för sjukförsäkringen måste ner avslår Försäkringskassan allt fler ansökningar om sjukpenning. Effekten blir att sjuka antingen tvingas tillbaka till att jobba mer än vad läkare anser att de orkar eller tvingas att försöka hitta något annat jobb där de kanske klarar att jobba 100 %, trots att det kanske räckt med ytterligare en sjukskrivningsperiod för att komma tillbaka till det yrke de tvingas lämna. Eller så gör de som jag. Betalar sin egen sjukskrivning. 

Under fem år har jag kämpat med sviterna efter väggen. Jag har samlat på mig en hel del kunskap om hur hjärnan fungerar, eller inte fungerar, och jag har den hårda vägen fått erfara hur oerhört lite hjälp samhället har att erbjuda oss som drabbas av utmattningsdepression. Vägen tillbaka är kantat av så många fallgropar och risk för återfall. Trötthet. Rädsla. Ångest. Nedstämdhet. Depression. Som drabbad av utmattningsdepression måste du lära dig att hantera kraftigt minskade energidepåer. Det är ingen enkel resa, för innerst inne går det inte att glömma bort det kraftpaket man ofta tidigare varit. Man vill så mycket men så plötsligt har du råkat trycka lite för hårt på gasen och åter hamnat i det svarta hål som total utmattning innebär. 

Det regeringen gör nu är att de använder Försäkringskassan för att sätta press på människor som drabbats av psykisk ohälsa att hinna bli frisk inom de tidsgränser som finns för utbetalning av sjukpenning. I nyliberalt språkbruk brukar man kalla det för att man ökar incitamentet att bli frisk. Istället för känsla av trygghet hos sjuka skapar det här en känsla av osäkerhet hos människor som redan kämpar med enorm stress över att orken plötsligt svikit dem. Regeringen lägger ytterligare en börda på redan nedtyngda. För många kommer det vara den avgörande tyngden. Den som gör att de faller igenom helt istället för att långsamt finna kraft att komma tillbaka till arbetslivet. 

Vad som får regeringen att ta till den här panikartade strategin för att kortsiktigt minska kostnaderna för sjukförsäkringen låter jag vara osagt, men på sikt kommer det här naturligtvis att innebära stora kostnader. Inte bara för individen som ställs utan försörjning, alternativt tvingas fast i konstant sjuknärvaro, utan även för samhället som får betala för allt fler som helt hamnar utanför arbetslivet. Ja. Vi måste minska kostnaderna för sjukförsäkringen, men det måste självklart ske genom att färre blir sjuka av sitt arbete. Inte pga att sjuka får avslag på ansökan om sjukpenning. 

Jag vädjar till er friska därute att iaf sätta er in i hur situationen är för alla de som drabbas. Majoriteten av de som får avslag har sjukskrivits pga psykisk ohälsa. De flesta av dem har drabbats av ohälsa pga att de arbetar med att hjälpa barn, ungdomar, människor i behov av omsorg, sjuka och gamla. Är det verkligen ett rimligt sätt att tacka välfärdsarbetare för att de slitit ut sig på sina arbeten? Genom att utförsäkra dem pga att de inte hunnit bli friska innan Försäkringskassans administrativa tidsgränser för sjukpenning löper ut? 

Lästips
Dags för en human sjukförsäkring - Skriven innan valet av Carin Jämtin (S) och Tomas Eneroth (S)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar